Maria Israelsson

Jag fick en kommentar för en vecka sedan. Jag blev rätt ställd när jag läste den och jag har funderat lite och har försökt få tid till att svara på den. Nu har jag tid och kanske något bra råd.

 

Kommentaren löd:

 

Jadu Johanna... Jag tycker att detta är riktigt svårt att formulera detta osv för jag vill inte skriva ut för mycket på nätet. Men iallafall jag och Herman gjorde slut i slutet av sommaren. Det hela är väldigt komplicerat. På ett sätt hade vi väl tappat gnistan och det där lilla extra som vi annars hade haft under vårt år tillsammans. Jag var väldigt svår i somras pga några anledningar vilket ledde till att det tog slut. Vi blev tillsammans igen på riktigt i början av detta år men grejen var den att det var liksom aldrig riktigt slut. Vi snackade båda med varandra fram och tillbaka, vi träffades och umgicks(båda själva och med kompiasr) rätt mycket i perioder. Men vi var alltså inte tillsammans "på riktigt". Men hur hittade vi tillbaka till varandra?Jag tror att något som är väldigt bra är att jag och Herman verkligen pratar om allt vilket gör att vi försökte komma fram till "lösningar" osv tillsammans. Man kan ju prata om det som är "problemet" liksom och det brukar genast kännas bättre. Sen måste man ju hålla uppe gnistan liksom. Man kan hitta på lite olika grejer som man inte brukar göra vilket kan leda till att relationen och förhållandet blir starkare. Man kan tillexempel åka iväg på småresor(kanske till Öland, något lantställe, Göteborg osv) med antingen kompisar, själva eller med någons familj. Nu vet jag ju inte alls vad som är ert "problem", om det är att ni börjar glida ifrån varandra eller något helt annat. Men jag rekommenderar verkligen att prata om saker och ting och hitta på saker ni inte brukar göra. Sen måste jag säga att det är inte alltid dåligt att ha en paus ifrån varandra. Om man inte känner att det funkar men att man ändå gillar personen så kan man ju bestämma att man är ifrån varandra ett tag och sen känner efter om ni verkligen vill vara med varandra. Jag och Herman gjorde ju slut i nästan ett halvår, men det var liksom aldrig slut. Han fortsatte att visa för mig att det skulle vara jag och han och vi träffades, pratade och umgicks. Om vi inte hade haft den där "pausen" tror jag inte det hade varit lika bra som det är nu mellan oss. Jag är kärare än någonsin och allt känns så bra! Och jag lärde verkligen mycket under denna tid, jag fick erfarenheter jag kommer bära med mig.

Känn verkligen efter själv vad just DU vill. Om du vill vara med din kille eller inte. Om du vill satsa på ert förhållande och få det bra eller inte igen. Men som sagt, prata om det. Va öppna mot varandra om vad ni tycker och känner. Och om ni båda vill försöka göra det bättre, hitta på roliga saker ihop!  Under denna tid jag och Herman var "mitt emellan" ett förhållande förstod jag tillslut att jag inte kunde vara utan honom. Han är min bästavän samtidigt som han är min kärlek. Vi blev tillsammans igen för att vi verkligen inte kunde vara utan varandra. Vi ville kunna kalla varandra flickvän/pojkvän igen och vara tillsammans igen på riktigt. Nu har vi snart varit tillsammans i 1,5 år (fast med paus då) och det känns så ofattbart bra! Han är den finaste jag vet.

 

Hoppas du har fått lite svar på din kommentar, annars är det bara att skriva igen. Tycker det är så himla svårt att formulera sig i detta... Men kram på dig och lycka till!