Syskonkärlek
Två fantastiska människor och två fantastiska personligheter. Detta är mina bröder och jag är så glad att just de är mina syskon. Vi är så olika, men samtidigt så lika. Jag är en sladdis, det vill säga att jag är född många år efter mina syskon. 11 och 8 år skiljer det mellan oss. Ändå upplever jag att vi är så tajta. Som sagt, vi är så olika men samtidigt så lika. Vi är lika envisa alla tre och brinner för fotboll och idrotten generellt. Vi har alla tre vinnarskallar, är ambitösa och omtänksamma. Johan och jag är översociala som en del kallar oss. Erik är social också men umgås gärna med människor han känner. Erik och jag har samma stubin medan Johan tänder till mer direkt. Mina bröder har alltid varit väldigt beskyddande. De vill alltid mitt bästa och att jag ska må bra. De har också skämt bort mig med saker, kärlek och omtanke. Blir väl så när man är sladdis. Jag är så fruktansvärt stolt över mina bröder. Både för deras fantastiska personligheter och deras prestationer. Om jag får lov att skryta lite så är mina syskon så jäkla kloka och jag beundrar verkligen deras krigarinställning de har till precis allt. Johan är spelande tränare(tyvärr långtidsskadad) i en division 2 klubb och är omtyckt här i Kalmar. Har ett bra jobb(ett jobb jag kan tänka mig i framtiden), har grym klädstil och en grym blogg. Han är grym. Erik spelar i Hammarby IF och är en av de mest omtänksammaste människorna jag känner. Han är totalt genomsnäll och vill alla väl. Han är helt fantastisk. Nu har jag fått skryta lite och det gör jag gärna. Om folk irriterar sig på mig får de göra de. Jag vill bara berätta hur mycket mina bröder betyder för mig och hur amazing de är. I framtiden ser jag fram emot att någon gång bli faster och att fortsätta ha samma bra relation till de som jag har idag. Mina bröder, mina älskade bröder.